Milo är fantastisk. Det finns ingen dag då han inte lyckas framkalla det bästa skrattet hos mig. Han är mitt hjärta!

 

Inatt så tog vi en värstingpromenad. Vi klättrade i berg, gick i terrängen i skogen och hamnade i en hästhage! Milo vallade alla hästarna. Var sjöblöt i svett båda två när vi kom hem igen! Nu ligger vi här, grymt trötta och halvsover på varandra. Han gör alla mina dagar han.

 

Igår fick han smaka på kräftor. Han var så nyfiken på dem men så fort han kom nära så rös han i hela kroppen och ruskade på sig, om och om igen. Samma sak när vi tittade på en padda efter vägen, haha :-) Han ser så rolig ut när han gör så!

 

Vi har fått några nya kompisar längre ner i byn. Två tikar. En dag stod det en liten tikpointer i hallen och frågade om Milo var hemma. Men för det mesta har det varit Mille som rymt ner till dem. Vi fick ju faktiskt leka av oss lite sist vi var där, så fina tjejer tyckte han att de var.

 

Sen har Milo börjat äta så himla mycket bättre! Vilken skillnad när han får vara här ute på landet och röra på sig ordentligt. Han äter nog lika mycket som jag gör varje dag :-) Han blir lite bortskämd här av pappa med frolic och dentastix. Men trots det så fortsätter han vara enmanshund. Pappa hade tagit med Milo upp på berget en dag, tar lite över en timme att ta sig dit upp. När de kom upp så hade pappa släppt Milo lös och ett par minuter senare var han borta. När pappa kom ner från berget igen så stod Milo på gården som ett fån och tittade på pappa när han kom gåendes, haha :-) Men han är så omtyckt ändå.